Allador

Tiden går och lilleman växer så det knakar. Eller nja, inte riktigt. Men vi var till bvc idag och nu har han ökat i vikt från 3400g, som han vägde ca en vecka efter förlossningen, till dagens 3855g. På längden hade han ökat två cm, från 51 till 53cm. Skönt att han verkar få den mat han behöver i alla fall. även om det har verkat lite dåligt med den varan på sista tiden. De senaste dagarna har Elias varit missnöjd mest hela tiden och det är svårt att få honom att komma till ro och somna, framförallt på kvällen. Jag tror att han inte blir riktigt mätt och funderar på att ge honom lite ersättning också och se om det gör någon skillnad. Sen har han ju varit väldigt bubblig i magen sedan han föddes och bvc-sköterskan tyckte att vi skulle köpa magdroppar och ge honom, så kanske magen blir bättre också. Det kan ju vara den som spökar för honom. Det skulle vara så skönt om han kunde bli på bättre humör, så att jag slipper bära på honom så mycket (gör ont i armarna). Ska ändå investera i en bärsele så att jag kan få ha händerna fria.
Annars börjar jag mer och mer sjunka in i rollen som mamma. Det känns bättre och bättre för varje dag, även om jag har mina "down perioder". Vill inte ljuga och säga att det hela har varit en dans på rosor så här långt, för så är det inte och inte har jag känt den där stora glädjen infinna sig ännu. Men jag älskar min son mer än något annat (eller ja, min sambo kommer på delad första plats) och kan så sakterliga känna glädjen växa för varje dag.  Jag ska nog ta mig ur det här jag också. =) Tur att det finns kloka människor att prata med när det behövs och att känna stöd på håll räcker långt det med.

Nu ska jag ta och fixa lite här hemma medan lilleman sover. Imorgon kommer mormor och morfar för att se sitt senaste barnbarn och så är det ju första advent på söndag. Snart jul.. Mysigt!

Puss och kram från Camilla & Elias

Så har vi då haft vår lilla guldklimp hos oss i nio dagar och jag får säga att det går riktigt bra så här långt. Han är så snäll och på bra humör för det mesta. Han är väl inte överförtjust i att ligga på skötbordet alla gånger (mest när han ska bli tvättat i rumpan), men annars finns det inte så mycket som gör honom arg/ledsen. Han har haft lite problem med magen de senaste dagarna och det gör att det tar lite längre tid att få honom att komma till ro och somna, men när han väl gör det så blir det i alla fall några timmar på raken som han sover och det är väldigt skönt.
För egen del så känner jag väl av att jag inte får sova så mycket som jag vill, men för det mesta så går det också bra. Humöret är ju också lite svajigt av och till och det är lite jobbigt, men det blir förhoppningsvis bättre snart.
Sen så är jag otroligt glad över att få ha Johannes hemma så här från början. Han är verkligen ett ovärderligt stöd för mig och har gjort omställningen till att vara förälder betydligt lättare. Hur det sen ska gå nästa vecka, när bara jag och lilleman ska vara hemma, det återstår att se..

Frågan är om jag egentligen förstått vad det är som har hänt och vad vi har gått igenom. Vi är numera föräldrar, en mamma och en pappa och det tar tid att vänja sig vid den tanken. Vi är numera ansvariga för en liten människas liv, som helt och fullt litar på oss. Det känns spännande och lite skrämmande på samma gång. Det kommer ju alltid lite tankar på om man verkligen är och kommer att vara en bra förälder. Men samtidigt så inser jag ju att det bara är att göra sitt bästa och lite på att jag/vi vet vad som är bäst för min/vår son. Instinkterna finns ju där. Sen så tycker jag också att det är skönt att jag har lite erfarenhet med mig i bagaget iom att min syster har tre barn som jag tagit hand om en hel del. Visst är det annorlunda när det är ens egna barn, men det känns tryggt att veta att en held del kunskaper redan finns. Så jag kan känna mig rätt trygg trots allt.

Just nu så sover min älskling och det är svårt att låta bli att stå och bara titta på honom hela tiden. Han är ju så fin! OCh så ser han så otroligt trygg och mysig ut när han sover. Så lugn och fridfull..
Vårt underverk..

Så är då äntligen vår lilla bebis här! Efter en utdragen förlossning så kom han till sist ut på farsdags förmiddag klockan 10.53. Vikten var 3340g och längden 51 cm. Han är så klart det finaste som finns och vi är så stolta och glada över att ha honom hos oss. Efter en tids velande fram och tillbaka så fick han till slut namnet Elias. Nu ska vi bara ta vara på tiden, mysa och lära känna vår nya lilla familj. Känns bra. =)

Återkommer med mer skrivande en annan dag.
Hörs!
Kramar från Camilla, Johannes och Elias

Kan vara så. För en liten stund efter att jag la in mitt nattliga inlägg, så upptäckte jag att slemproppen hade börjat att släppa (och har så fortsatt under resten av dagen). Äntligen händer det något!! Jag har också haft förvärkar under natten/dagen, så nu är det definitivt något på G. Sen får vi se hur lång tid det tar innan bebis tänker titta ut. Men vilken snäll bebis som lyssnade på min önskan från inatt! =)

Här är i alla fall bilden från tidigare idag, vecka 41 (40+0):




Blev inte mycket till sömn i natt. Alldeles för uppspelt för det. Känner mig ändå inte så farligt trött.  Återstår att se hur mycket det blir av den varan i natt..

Fortsättning följer..

Så har klockan passerat midnatt och jag har därmed passerat mitt bf och ingen bebis ville komma ut under den dagen. Nu återstår det alltså att se hur många dagar till som vi kommer att behöva vänta på dig. Jag hoppas verkligen att det blir snart. Jag börjar faktistk vara rätt less på att du sparkar mot mina revben och mitt bröstben. Det gör faktiskt ooooont!
Så kom igen nu bebbe!!

Ja, så var då dagen D här.Nu är graviditeten klar. NOLL dagar till beräknad förlossning. Dagen som vi har sett fram emot under hela graviditeten. Det där smått magiska datum som vi räknat dagarna till. Känns nästan lite konstigt att den dagen redan är här. Nu är jag ju som sagt rätt övertygad om att det inte kommer att ske något idag, men ändå. Nu KÄNNS det verkligen som att det kan ske när som helst, även om det inte finns några kroppsliga tecken på det. Så skumt det är att gå runt och vänta på något som jag inte vet vad det är. Hur kommer det att starta egentligen? Hur kommer det att kännas i kroppen? Hur lång tid kommer det att ta? Har ingen som helst aning. Men jag är väldigt spänd och nyfiken på det. Ser faktiskt fram emot att få känna att "Ja, nu har det startat. Nu har jag faktiskt värkar". Har ju hört så mycket om det.
Något som jag i alla fall vet är att jag ännu inte är ett dugg nervös eller rädd. Jag tycker bara att det känns spännande, trots att jag vet att det kommer att göra SKITONT. Och nu vill jag att vår lilla vilding till bebis ska komma ut och sluta försöka sticka ut sina kroppsdelar genom min mage. Det är faktiskt helt otroligt som det rör sig där inne. Överallt har jag ju läst att rörelserna blir mindre i takt med att utrymmet minskar, men det är information som inte gått fram till den lill* i min mage i alla fall! ;-) 


Min graviditet:

Uträkning utgår från dagens datum: Fre 7 nov 2008.
Din graviditet startade Lör 2 feb 2008.
Din menscykel är ca 28 dagar
Du blev gravid ungefär Lör 16 feb 2008 (ägglossningen).
Du är på dag 280 av 280. (100%).
Du är i vecka 40.
Du har gått 39 fulla veckor och 6 fulla dagar (v39+6).
Du är i 9:e kalendermånaden.
Du är i 10:e graviditetsmånaden (lunarmånaden).
Du är i trimester tre.
Beräknat förlossningsdatum idag
Du har 0 dagar kvar till förlossning.

Kom ut nu lilla älskling, vi längtar efter dig!

P.S Ny magbild kommer imorgon, om det inte hänt nått innan dess. Håll en tumme för att det har det! =D

Har precis kommit hem från ett nytt besök hos barnmorskan. Det sista..? Nja, skulle tro att jag kommer att få gå på säkert ett till möte med henne. Så här såg allting ut i alla fall:

Vikt: + 13,5 kg (Hur gick det till egentligen?! Skulle tro att det är en hel del vätska som är boven i dramat)
Blodtryck: 120/70
Hb: 129
Blodsocker: -
Sf-mått: 36 cm (+ en cm sen sist)
Urinprov: inga avvikelser
Hjärtljud: 144
Nästa möte: 14/11

Jaha, så börjar då en ny vecka som jag ska försöka fördriva på bästa sätt. Känns bra att J. är ledig på fredag i alla fall. Då har jag i alla fall nått att se fram emot! Sen tycker jag faktiskt att bebisen kan ta och komma nu. Det är bara onödigt att gå på övertid ju. Jag kan ju känna på kvällarna att du faktiskt vill ut, så som du lever om där inne. =)
Nu ska jag i alla fall äta lite mer frukost!
Hörs!
/C.

This is the latest news!

Min graviditet:

Uträkning utgår från dagens datum: Lör 1 nov 2008.
Din graviditet startade Lör 2 feb 2008.
Din menscykel är ca 28 dagar
Du blev gravid ungefär Lör 16 feb 2008 (ägglossningen).
Du är på dag 274 av 280. (97,9%).
Du är i vecka 40.
Du har gått 39 fulla veckor och 0 fulla dagar (v39+0).
Du är i 9:e kalendermånaden.
Du är i 10:e graviditetsmånaden (lunarmånaden).
Du är i trimester tre.
Beräknat förlossningsdatum Fre 7 nov 2008
Du har 6 dagar kvar till förlossning.


Vecka 40 - 1 nov - 7 nov 2008
Kroppen: Förlossningstidpunkten är nådd och värkarna kan nu förväntas att börja. Det är vanligt att man som förstagångsföderska går över 40 veckor, man anses inte vara överburen förrän efter vecka 42. Skulle det dröja längre övervakas fostret noga och man blir ofta igångsatt. Vad som egentligen startar en förlossning är fortfarande ett mysterium, vissa tror att det är barnet som bestämmer när det är dags att komma ut.
Nu kan trycket bli så stort att fosterhinnan riskerar att spricka, vilket gör att fostervatten börjar rinna ut. Kontakta då alltid förlossningsavdelningen för vidare information och omhändertagande. Om man mår bra och inte fått värkar än kan man få åka hem igen. Fostervatten byts ut var tredje timma och produceras på nytt ända tills barnet är fött. Om det finns mekonium i vattnet kan det vara en signal om att barnet är stressat eller inte mår bra och då får man stanna kvar för att kunna övervaka barnet.

Barnet: Barnet är redo att möta omvärlden, 92% av alla barn föds mellan vecka 38-42.



Är detta sista bilden..? Knappast va.. =S