Sova.

Ja det borde jag väl egentligen göra, men det är svårt att motivera sig själv att krypa till kojs när det mest gör ont. Det är svårt att komma ner i sängen och sen också att hitta en skön sovställning. Därför drar jag mig för att sova.. Sen så är jag heller inte så väldigt trött att det går fort att somna = längre lidande.
Men men, samtidigt känns det väl som att det hela går framåt med läkning och så. Ondast gör det när jag sätter/ställer mig upp eller ner. När jag väl sitter eller kommit upp på benen så går det rätt bra. Men hosta eller skratta ska jag helst inte göra för fy f-n så ont det gör i såret då! Extra irriterande är det då när jag lite nu och då får retningar i halsen som är svåra att bli av med. Jag både vill och inte vill hosta. Suck.. Det mesta är trots allt pest just nu. Det är inte kul att känna sig som en halv mamma, som inte kan ta hand om sitt barn. Jag vill ju inget hellre än att ta upp och krama honom, men det går ju inte. Vi har just nu gjort så att Elias sover inne hos mormor och morfar, då det är så plågsamt för mig att ta mig upp ur sängen för att stoppa in tutten och då jag inte kan ta upp och trösta honom om det skulle behövas.. Blir lite ledsen när jag tänker på det. Men det går ju över och blir bättre. Nån gång..

Kommentarer
Postat av: Emma

Hej Nu vet jag inte om det är samma ingrepp som vid snitt ungefär. Men jag snittades (planerat akutsnitt) kan man kalla det. och jag känner igen allt det du skriver.

Sonen var bara 1åe och 9 månader när lillan kom.

Så det var lite problem ett tag. Inte lyfta ur spjälsäng, inte in och ut ur bilen inte ta upp när han gjort sig illa.

Det tärde fruktansvärt.

Men man hittar sina knep.

Och efter två veckor så kände jag inget.

2009-06-02 @ 17:49:41
URL: http://fiviva.blogspot.com/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0